Om jag hade vetat

Jag sitter på trappan och tittar  på det vackra som finns runt omkring mig, med tårarna sakta rinnande ner på kinderna. Tårarna kommer efter att jag läst i min skrivbok, om hur dåligt jag tidigare har mått.
Då när livet kändes mörkt, dystert och orättvist. Tänk om jag hade kunnat se in i framtiden då, tänk om jag hade vetat att jag fortfarande skulle ha lika ont tio år senare.
Jag som väntade på att någon gång skulle jag få reda på vad det var som gjorde att kroppen skrek av all smärta. Tänk om någon hade sagt till mig för tio år sedan, Anna du kommer må bra fast du har lika ont och du kommer att jobba och inte vara kvar i försäkringskassans grepp.
Jag skulle blivit arg på den personen som sa det, hur skulle det kunna vara möjligt när jag har haft ont i nästan tjugo år och det inte blivit någon förändring till det bättre.

Jag vet hur det är att vara ung med fibromyalgi, att var åtta år och ha ont i hela kroppen, vara tonåring och ha ont och inte kunna göra det andra tonåringar gör, må så dåligt att skolarbetet blir lidande.
Inte veta vad värken kom ifrån, varför jag hade den och vad man kunde göra för att må bättre, jag ville bara vara som alla andra.
Vi testade allt, vi säger jag för det var jag och mina föräldrar som kämpade för att jag skulle må bättre.

Jag vet hur det är att berätta för kärleken i livet, att jag inte kan göra saker som dem flesta andra kan göra. Hans liv skulle också bli påverkat.
Jag vet hur det är att vara gravid och mamma med värk, att inte orka bära sin dotter, hur oerhört jobbigt det är att inte känna sig självständig att inte kunna klara sig själv och behöva be om hjälp för att man inte orkar. Jag kan ännu i dag känna känslan av utanförskapet som jag kände då. Livet fram till och med trettioårs ålder var en väntan på att det skulle bli bättre.

Jag vet inte exakt när det hände att jag började öppna mig för förändring. Vändningen kom när jag började läsa hälsopsykologi på högskolan. Där pratade vi om att det är en sorg att bli sjuk, en kris, att man måste acceptera för att komma vidare. Då förstod jag att jag måste ta tag i mitt sorgearbete.

När jag hade fått hjälp att acceptera att värk var någon jag skulle få leva med. Så kom längtan att vilja göra något med livet. Jag tog tillvara på tiden som jag var sjukskriven med att jobba med mig själv. Genom att läsa böcker, skriva ”bra böcker”, affirmera, stärka min självkänsla och ändra mina tankar och beteende. Mitt nya liv började när jag blev öppnare för förändringar. När jag inte längre kände motstånd inför förändringar. Så fann jag vad som skulle komma att bli mitt jobb. Och med jobbet kom glädjen att träffa människor och att vilja utvecklas. När jag började må bättre trots att värken var kvar, då började min man och mina barn också bli gladare.
Efter många tuffa år tillsammans med mig och min värken sa min man till mig:
Jag har alltid älskat dig men nu när du mår bättre så är det så mycket lättare att leva med dig.
Då förstod jag hur mycket han har lidit och kämpat. Det är så lätt att vara egoistisk när man mår dåligt fast man tycker att man gör allt för att göra andra till lags.
Nu är jag stolt över att vara Anna. Jag mår bra, även om jag har mina tuffa perioder så vet jag hur jag ska ta mig ut dem för att inte gå ner mig igen.

Tänk om jag vetat detta så hade jag kunnat må mycket bättre när jag var ung med fibromyalgi. Nu vet jag att det är bara jag som kan påverka mitt liv. Men man kan behöva hjälp för att veta hur man ska göra för att komma dit.
Vad som driver mig nu är att människor med smärta ska få känna hur det är att må bra.

Det viktigaste är inte att vara frisk utan det är att må bra!

Anna

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • ina » Om jag hade vetat:  ”Önskar så att jag hade kommit lika långt som Du. Även om jag har kommit längre n..”

  • Martin » Om jag hade vetat:  ”Skulle vara super om du skulle vilja skriva ett inlägg om nedan, har samma probl..”

  • Kaela » Om jag hade vetat:  ”Läser och förundras över hur du har orkat - och hur du har kommit dit du är. Du ..”

  • Ledsen » Om jag hade vetat:  ”Vilket bra inlägg, det var precis vad jag behövde läsa idag! Tack!!! Jag har sm..”

  • Jeanette » Vägen till att må bra :  ”Hej. Jag lever också i ständig smärta. Den har jag haft sen jag var 16 år (nu är..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln