Jag sitter på trappan och tittar  på det vackra som finns runt omkring mig, med tårarna sakta rinnande ner på kinderna. Tårarna kommer efter att jag läst i min skrivbok, om hur dåligt jag tidigare har mått.
Då när livet kändes mörkt, dystert och orättvist. Tänk om jag hade kunnat se in i framtiden då, tänk om jag hade vetat att jag fortfarande skulle ha lika ont tio år senare.
Jag som väntade på att någon gång skulle jag få reda på vad det var som gjorde att kroppen skrek av all smärta. Tänk om någon hade sagt till mig för tio år sedan, Anna du kommer må bra fast du har lika ont och du kommer att jobba och inte vara kvar i försäkringskassans grepp.
Jag skulle blivit arg på den personen som sa det, hur skulle det kunna vara möjligt när jag har haft ont i nästan tjugo år och det inte blivit någon förändring till det bättre.

Jag vet hur det är att vara ung med fibromyalgi, att var åtta år och ha ont i hela kroppen, vara tonåring och ha ont och inte kunna göra det andra tonåringar gör, må så dåligt att skolarbetet blir lidande.
Inte veta vad värken kom ifrån, varför jag hade den och vad man kunde göra för att må bättre, jag ville bara vara som alla andra.
Vi testade allt, vi säger jag för det var jag och mina föräldrar som kämpade för att jag skulle må bättre.

Jag vet hur det är att berätta för kärleken i livet, att jag inte kan göra saker som dem flesta andra kan göra. Hans liv skulle också bli påverkat.
Jag vet hur det är att vara gravid och mamma med värk, att inte orka bära sin dotter, hur oerhört jobbigt det är att inte känna sig självständig att inte kunna klara sig själv och behöva be om hjälp för att man inte orkar. Jag kan ännu i dag känna känslan av utanförskapet som jag kände då. Livet fram till och med trettioårs ålder var en väntan på att det skulle bli bättre.

Jag vet inte exakt när det hände att jag började öppna mig för förändring. Vändningen kom när jag började läsa hälsopsykologi på högskolan. Där pratade vi om att det är en sorg att bli sjuk, en kris, att man måste acceptera för att komma vidare. Då förstod jag att jag måste ta tag i mitt sorgearbete.

När jag hade fått hjälp att acceptera att värk var någon jag skulle få leva med. Så kom längtan att vilja göra något med livet. Jag tog tillvara på tiden som jag var sjukskriven med att jobba med mig själv. Genom att läsa böcker, skriva ”bra böcker”, affirmera, stärka min självkänsla och ändra mina tankar och beteende. Mitt nya liv började när jag blev öppnare för förändringar. När jag inte längre kände motstånd inför förändringar. Så fann jag vad som skulle komma att bli mitt jobb. Och med jobbet kom glädjen att träffa människor och att vilja utvecklas. När jag började må bättre trots att värken var kvar, då började min man och mina barn också bli gladare.
Efter många tuffa år tillsammans med mig och min värken sa min man till mig:
Jag har alltid älskat dig men nu när du mår bättre så är det så mycket lättare att leva med dig.
Då förstod jag hur mycket han har lidit och kämpat. Det är så lätt att vara egoistisk när man mår dåligt fast man tycker att man gör allt för att göra andra till lags.
Nu är jag stolt över att vara Anna. Jag mår bra, även om jag har mina tuffa perioder så vet jag hur jag ska ta mig ut dem för att inte gå ner mig igen.

Tänk om jag vetat detta så hade jag kunnat må mycket bättre när jag var ung med fibromyalgi. Nu vet jag att det är bara jag som kan påverka mitt liv. Men man kan behöva hjälp för att veta hur man ska göra för att komma dit.
Vad som driver mig nu är att människor med smärta ska få känna hur det är att må bra.

Det viktigaste är inte att vara frisk utan det är att må bra!

Anna

Läs hela inlägget »

Det hänger inte på smärtan om jag har en bra dag!

Jag har inte mindre ont utan jag har minskat mitt lidande, vilket har gjort att jag inte begränsar mig. Rädslan för att det kan komma att göra ont om ska göra något som till exempel motionera gör att man inte vågar prova. Eller det blir så illa att man slutar göra allting som är roligt, för att det gör ont. Men likt förbaskat så har man ont fast man inte gör något. Lätt att bli bitter och arg.

När jag läste Rehabiliteringspedagogik för långtidssjukskrivna för Gunilla Brattberg så förklarade hon så bra den resan med tolv trappsteg som man går igenom när man blir sjuk. Första trappsteget ner börjar med smärta, sedan rädslan, nästa steg vrede, förtvivlan, nedstämdhet, oro, ångest, ensamhet, sorg, skuld, skam, meningslöshet, bitterhet, sist känner man övergivenhet då är man nere i helvetet, den resan gör man lätt själv och kan gå fort. Det finns en resa upp igen till ett liv med livskvalité, de tolv stegen börjar med att man får och känner omsorg, både av andra och sig själv, nästa steg är respekt, stöd, tålamod både av andra och mot sig själv, det tar tid, undervisning hur man kan lära sig att leva med sin sjukdom, förståelse är viktigt, acceptans, vägval, attitydsförändring, träning, beteende förändring kommer till slut högst upp och då har man livskvalité. Det tar olika tid, beroende på hur dåligt man mår. Men det viktigaste av allt är att man vill förändras. Det är ett tufft jobb, ingen annan än du kan förändra dina tankar till ett bättre liv med livskvalité. Men jag är övertygad om att, får man rätt hjälp i tid så behöver man inte göra denna långa resan utan man kan må bättre fortare. Läkare och mediciner kan hjälpa till viss del men resten får du göra själv men man kan behöva hjälp på vägen, någon som stöttar och stödjer.

Jag känner mig otroligt mentalt stark och mår väldigt bra i dag men det betyder inte att jag inte har tuffa dagar eller tuffa stunder. Skillnaden i dag är att jag vet hur jag ska hantera situationen genom att vara delaktig i mitt eget mående. Det är jag som sitter på lösningen ingen annan. Jag har hittat mitt sätt som funkar för mig.

Vad gör du för att må bättre?

Det viktigaste är inte att vara frisk utan det är att må bra.

Läs hela inlägget »

All förändring startar startar med en tanke, om jag  ska gå ner i vikt, börja motionera, eller hantera din smärta osv...

Tanke- känsla- handling! Tänker jag en negativ tanke när det gör ont i kroppen så väcker det negativa känslor som i sin tur göra att jag blir påverkad och regerar med att bli sur och irriterad och jag mår dåligt.

Har jag en positiv tanke så blir det en go känsla som gör att jag gör något positivt som får mig att må ännu bättre. När jag kom på att jag kunde påverka mina tankar så öppnades en helt ny värld för mig. Hur ser då en negativ tanke ut för mig? Hur ser en positiv tanke ut? Kanske inte helt lätt att beskriva men jag kan gå efter hur jag mår! Mår jag dåligt så har jag säkerligen en negativa tankar. När jag mår bra så är mina tankar positiva.

Tankens makt är stor. Tänk att jag  kan välja att må bra!! Jag har ett val att antigen inte göra något min situation eller påverka mig själv och min situation. Låta smärtan styra och tappa kontrollen eller att ta tillbaka makten i mitt liv! Att styra istället för att bli styrd och känna sig maktlös. Vem har ansvaret i mitt liv?

Vad vill jag? Vad vilja förändra? Vad är min styrka? Hur kan jag använda den på bästa sätt? Vad är det som får mig att orka varje dag? Vad kan jag göra för att må bättre?

Idag när jag har kommit dit jag är, så kan jag komma på mig själv med att jag inte ser några begränsningar alls i mitt liv! Trots att jag har riktigt mycket ont och är trött! Jag har en fri(sk) tanke som inte ser hindren bara lösningar på livets väg! Min lösning är återhämtning, mina tankar och att jag fyller på med mig med kunskap, erfarenheter och glädje!

Läs hela inlägget »

Jag är så glad, tacksam och stolt över att jag klarar att trappa ner min starka medicin med morfin som är beroendefarmkallande. Jag har haft just denna sorten tablett i ca 6 år innan dess en ännu starkare tablett.

Jag har varit beroende av dem för jag har trott att de de som gör att jag orkar med livet med arbete och familj . Tron är superstark vad det en handlar om, tror man på att något funkar så gör det. Jag har varit så fruktansvärt ledsen och kränkt när jag har fått tigga och be om mina tabletter för att orka med livet. Jag vill ju inte försämra min livskvalite. Jag vill ju kunna jobba mer istället för att kanske inte kunna jobba som jag gör idag. Mina tankar om läkare är inte höga hos mig, men som en vän till sa till mig: 

"Läkarens roll är inte att vara din vän" !

En bra läkare för mig har varit den som skriver ut mina mediciner som jag behöver. Sen är det inte okej att en läkare säger du får inga tabletter mer. Utan tanken med vård måste ju vara att hjälp individen till bättre livskavlite och kan de inte göra det så överlåta det till någon som vet och förstår vad den personen behöver för att lyckas med att må bättre. Läkarna säger att den här smärtan du har "den får du lära dig leva med"

MEN HUR?? ska jag kunna göra det när jag inte vet hur jag ska göra för att kunna leva med denna otroligt tuffa smärta??

Jag har trappat ut min medicin nu i snart 2 månader och det känns så bra att det är jag som styr. Men det är inte gratis, det är inte att bara sluta. Att jag bestämde mig nu beror på att jag kände mig mogen för den utmaningen. Jag har börjat plugga till mental tränare för komma ett steg längre både med mig själv och att jag kommer att ha stor hjälp av den kunskapen som smärtcoach. Så kände jag att nu är det jag som bestämmer över mitt liv jag vill inte vara beroende av någon läkare, jag behöver frigöra mig efter 20 års beroende av läkare.

Det kommer bli tufft, jag kommer få mer ont ( för mediciner måste ju har ha gjort någon nytta annars har det varit helt förgäves att äta dem). Så jag kommer att få jobba massor mentalt för att detta ska funka! Men jag har bestämt mig!

Läs hela inlägget »

Jag lever med fibromyalgi och har lärt mig att leva med min smärta och tröttheten. Det har varit en lång väg till att lära sig leva med min smärta. Men när jag förstod att jag måste inte vara vän med smärtan men jag behöver acceptra att den finns där. Så började min resa mot ett härligt liv med glädje och framtidsplaner. Jag insåg att det bara var jag som kunde påverka mitt liv, ingen annan. Inga tabletter eller läkare som kunde göra mig frisk, utan det var bra jag som kunde förändra min situation. Men hur gör man föra att klar att må bra trots ständig smärta. Nu i efterhand förstår jag att jag coachade mig själv för att ta mig framåt mot mitt mål. Vilka var mina hinder och vad kunde jag göra för komma förbi dem?

Jag fick min värk när jag var 8 år då hade jag/vi svårt att förhålla sig till den.

Vi säger jag för det var jag och mina föräldrar som kämpade.

Varför fick jag värk?

Vad kom den ifrån?

Vad var det för sjukdom?

Vad kunde man göra åt den?

Så många frågor att vilja ha svar på? Jag fick inga svar. Så jag fastnade, livet gick knackligt vidare medans jag väntade på att få svar på alla frågor för då skulle det bli så mycke lättare att leva och jag skulle inte ha så ont och inte må så psykiskt dåligt.

Jag minns den jobbiga känslan av vanmakt. Det häftiga är att jag mår så bra i dag. Tänk att smärtan som har varit så jobbig har gett mig ett yrke att hjälpa och motivera andra människor med smärta att förändra sin liv till det bättre.

Så häftigt!

Läs hela inlägget »

 

Jag är en pigg och glad person som älskar att träffa människor. Jag bor på landet utanför Falkenberg på västkusten med min familj och en hel del djur. Något av det bästa jag vet är att umgås med familjen och djuren och vara i naturen, jag får massor av livskvalitet av det. Jag tycker även om heminredning och läsa böcker.

I 30 år, sedan jag var 8 år gammal. har jag haft värk i höfterna, rygg och axlar. Jag är aldrig smärtfri, och äter medicin varje dag för att klara mig.

Men jag mår bra!
Jag älskar livet !

Jag har lärt mig att leva med ständig smärta. Det tog många år för mig och jag har jobbat mycket för att komma på hur jag skulle göra för klara leva med smärtor. Jag visste inte hur jag skulle gå till väga men hade en stark vilja att bli frisk, för då trodde jag att jag skulle jag få ett bra liv. Men jag kom på att jag inte kunde göra mig frisk, utan jag måste acceptera att smärtorna alltid skulle finnas där, hur jag än kämpade.

Till slut hittade jag ett sätt att hantera min situation, som har betytt allt för mig. Idag mår jag bra och jag har massor av livskvalite, fast jag fortfarande har ständig värk. Nu vill jag hjälpa andra som har smärtor att finna sin väg till att må bra. Genom coachingen har jag fått de verktygen som kan göra att jag kan hjälpa dig att finna din väg till ett underbart liv.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: smärta om mig

Du kan ändra denna exempeltext. Peka här och klicka på knappen "Redigera text". Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • ina » Om jag hade vetat:  ”Önskar så att jag hade kommit lika långt som Du. Även om jag har kommit längre n..”

  • Martin » Om jag hade vetat:  ”Skulle vara super om du skulle vilja skriva ett inlägg om nedan, har samma probl..”

  • Kaela » Om jag hade vetat:  ”Läser och förundras över hur du har orkat - och hur du har kommit dit du är. Du ..”

  • Ledsen » Om jag hade vetat:  ”Vilket bra inlägg, det var precis vad jag behövde läsa idag! Tack!!! Jag har sm..”

  • Jeanette » Vägen till att må bra :  ”Hej. Jag lever också i ständig smärta. Den har jag haft sen jag var 16 år (nu är..”

Arkiv

Ettiketter